Karlsruhe kan sägas vara lite av duospårvägens födelseplats. Det var här som idén föddes att det vore toppen ifall det gick att köra spårvagn både på stadens gator som lokaltrafik, men också på järnvägsnätet runt staden som regionaltrafik.
Till skillnad från många andra tyska städer las aldrig spårvägen ner i Karlsruhe. Efter ett uppehåll i trafiken under andra världskriget, så kom trafiken igång igen och satsningarna för att modernisera spårvägen har duggat tätt. Bland annat har vagnsparken förnyats, kringliggande järnvägar dels köpts in, men också trafikavtal har också upprättat med DB för att kunna köra spårvagnar som just tåg.
Duospårvagn i Heilbronn, en bra bit från Karlsruhe. Bild: Klaus with K (CC 3.0)
Denna taktik har medfört att systemet är populärt, landsbygden knyts närmare staden och trängseln i staden minskat. Men det har också medfört ett stort behov av en tunnel genom staden för spårvagnarna, vilken nu byggs.
De tyngre "riktiga" regionaltågen har förvisso högre hastighet ute på järnvägsnätet, men spårvagnen har fördelen att du kommer närmare jobbet. Studier gjorda i Karlsruhe visar att 40% av de som kör bil i Karlsruhe vill åka spårvagn, medan bara 5% vill åka buss och den stora anledningen är dels komfort men också få byten.
Spårväg på järnväg.
I utkanten är Karlsruhes spårväg mer lik en järnväg än en spårväg, vilket inte är så konstigt. Just den här delen kör det förvisso inga vanliga tåg på, men det är en gammal järnväg som konverterats till spårväg, vilket syns på de högre plattformarna och genare dragningen. Det går att åka långt med spårvägen, de längsta turerna går uppemot 2-3 timmar bort från Karlsruhe. Naturligtvis åker inte passagerarna hela vägen från den bortre ändstationen till Karlsruhe, men delar av sträckan.
Interiör av duospårvagn.
Att fordonen kör längre sträckor ställer andra krav på vagnarna. Spårvägarna som kör längre har en bogiekonstruktion som liknar den hos tåg. Det medför högre komfort, men också att det inte är låggolv i hela fordonet. Vagnen har också fler sittplatser än sin släkting som bara kör inom staden. Och har självklart också två strömsystem, ett för järnvägen (10 000v) och ett för spårvägen (750v). Bytet mellan de två strömsystemen sker utan att passagerarna märker det, när vagnen är på rull i en nerförsbacke och därför kan komma igång även om den av någon anledning skulle bli stående utan ström i den strömlösa sektionen som finns mellan de två olika strömsystemen.
En annan utmaning för duospårvägen är de olika regelverk (BOstrab och EBO) som gäller för spårväg respektive tåg i Tyskland. Regelverken sätter upp ramar för hur säkra fordonen ska vara, hur fort de får framföras etc. Det är två väldigt olika regelverk som behöver kombineras vilket inte har varit helt lätt, men framgångsrikt när det väl lyckades.
Komplexa korsningar och stora hållplatser.
På järnvägsnätet körs spårvagnarna med signalhjälp som andra tåg, men inne i staden framför spårvagnarna på sikt. Vissa korsningar blir komplexa när ett stort antal linjer ska igenom vilket medför ett behov för förarna att få signalhjälp för att visa hur växlarna ligger eller när det kommer bli rött för korsande trafik. För resenärerna är informationen på tavlorna tydligt. Man ser vilka fordon som är tillgänglighetsanpassade, när de kommer och hur långa de är.
Kontrollrummet i Karlsruhe.
Ett såpass stort system som Karlsruhe har kräver självklart en aktiv trafikledning. Det finns alltid någon på plats dag som natt som kan stå till tjänst vare sig det gäller trafikledning av försenade vagnar eller nödavslag på strömmen.
Brandkårsutryckning
Eftersom i princip alla spårvägslinjerna trafikerar den mest centrala linjedragningen i Karlsruhe är systemet störningskänsligt just här. Exempelvis en brandkårsutryckning kan ställa till med rejäla förseningar som snabbt fortplantar sig i hela systemet. Räddningstjänsten och det lokala trafikbolaget arbetar dock tätt ihop för att minimera störningarna. I exemplet på bilden ovan parkerade räddningstjänsten på ett sätt som gjorde att det inte dröjde många minuter innan trafiken kunde släppas på igen och en yttre trafikledare på var på plats. Det visar att det är viktigt att ha en dialog mellan trafikutövare och andra aktörer.
Karlsruhe-borna tycker om sin spårväg, det är en sak som är säker, och Karlsruhe har ett framgångsrecept. Utvecklingen har spårvägen i staden och regionen visar hur användbar spårvägen är både som stadsbyggnadsverktyg, men också som ett sätt att knyta ihop närliggande småsamhällen för att få till en levande landsbygd. Men direkta förbindelser inte bara till centralstationen utan också andra stora arbetsplatser ges människor möjlighet till större frihet där de kan bo där de vill samtidigt som de fortfarande kan dra nytta av såväl stadens arbetsmöjligheter som det stora kulturutbudet.
Spårvagnsstäderna arbetar för att det ska bli lättare att bygga spårvägar. Organisationen förmedlar kunskap och främjar samarbete om spårvägsprojekt. Medlemmar är kommuner och regionala kollektivtrafikmyndigheter. Föreningen välkomnar även företag och intresseorganisationer som associerade medlemmar. Spårvagnsstäderna vill underlätta finansieringen och förenkla regelverket för att bygga och driva spårväg. Spårvagnar är miljövänliga och effektiva. De är bekväma för resenären och skapar attraktiva städer.